Alla tussilagors tid är kommen, den då knoppar brister ut i förskönande grönt, bevingade varelser kvittrar ljuvt och krokusarna slår som regnbågens färgpalett i backen. Det är även nu som det placerats ut pastellkulörta lappar i slottsvåningens trappuppgång på huvudstadens smutsigaste gata. En till synes trevlig uppmaning till den årliga VÅRSTÄDNINGEN med tillhörande fika som äger rum i vårat hus. Ah, men se så angenämt!
Bara tanken att klä på sig sitt bästa falska leende och beblanda sig med packet* bakom väggarna för att sedan tillsammans utföra något så galet tråkigt som rengöring framkallar enorm olust i min lilla hjärna. En känsla som gör att jag vill hänga upp en pappersbit skriven med skröplig text: ”hastigt avliden” på ytterdörren den stundande dagen. Nog vet jag hur det kommer bli dessutom – jag kommer inte låtsas om min ringa existens, trippa på oljudliga tår eller resa bort i glömska för att bidra minst möjligt till grannsämjan. Så har jag gjort i flera år nu… gulp! Hin håle har alldeles säkerligen (med all rätt) förberett en speciell plats åt mig i hans eldslickade hem.
Något som dock gagnar en uppfräschning av gamla ting utan grupparbete är utrensning av min kära silverfärgade kosmetikalåda. Ja, jesus. Det är som att öppna en ask väl bevarade minnen undanstoppade på mitt livs vind. Men hur gör man för att klippa navelsträngen från årsgamla läppstift och ögonskuggor? Nr 997 Diorific Plastic Shine alluring black (noir déluré) till exempel – det ebenholtssvarta munkladdet som banade min väg som glamourgotprinsessa, åh. Limited edition var den också, och i dagsläget fylld av allehanda mysiga bakterier och alldeles säkerligen över 10 solvarv gammal. Trots att jag inte använder den (vilket väl är tur det) är det lik förbannat svårt att låta den möta papperskorgens mörka djup…
Liksom att låta samma märkes bedårande etui av fem färger varav en guldskimrande purpur gå ett likadant öde till mötes. För att inte tala om Chanel Paris eye lacquers stjärnlystrande nyans av innerligt röd och sot. Ångest!
Det vore måhända bäst att bara vänta med sysslorna till sommaren möter höst och det är dags igen att ge migsjälv en chans till förbättring för både makeupens och de närboendes skull.
* Jag har en ganska snäv människosyn emellanåt, speciellt vid bedrövliga göromål. Det händer inte alltför ofta. Jag är relativt snäll och rar egentligen, bara jag inte blir påtvingad socialisering.
Just nu…
+ Elisabeth Arden Green Tea Honey Drop Body Cream passar som smörj på hud till lövsprickningen
– R.I.P i förskott alla de mina som troget penslat upp mitt ansikte
Usch, jag har riktigt svårt att städa bort smink som egentligen är för gammalt. Och för grannar också om jag ska vara ärlig.
Ugh, jag har också otroligt svårt att slänga/göra mej av med saker. För det kan ju va bra å ha…nångång 🙂
Chanel Paris eye lacquer den ligger i min låda också… men inte kan man väl göra sig av med en sån gammal god vän? GÅR det?
carmen> Nej, det gör det faktiskt inte 😀 Bättre att spara än att ångra.
Haha, ja sådant är svårt… Bjooti:har du tagit bort sökfunktionen?
gah nej strunt i det, hittade den nu högst där uppe. doh. x)