Sakta men säkert arbetar jag mig igenom läppgunken. De är ju så många. Anledningen till att det inte blir inlägg i läppgunksresan var dag beror på att jag vissa dagar är lat och kör med mina klassiker, eller bara en gnutta Carmex.
Idag hade jag på mig Lo-Lip-Pop, vilket är vad man skulle kunna kalla för ett klassiskt läppglans då det inte gör något utöver det ordinära, samtidigt som det är ett nog så trevligt glans att bära ändå.
Doften påminner om ett stift från Bonne Bell Lipsmackers jag hade i gymnasiet som luktade artificiella vindruvor, och mycket riktigt så är även detta glans inspirerat av vindruvor och heter Grape Sherbet. Det ger läpparna en väldigt diskret tint av lila – så diskret att det inte ens syns på bild. Men jag har precis dubbelkollat i spegeln, och nog är det lila, i alla fall om man tittar noga noga och mycket nära. Lo-Lip-Pops från Jelly Pong Pong är rätt lagom kladdiga, och är inte besvärliga att bära. Skönt, tycker jag.
När jag var liten minns jag att mamma hade ett läppglans i roll-on-form. Finns det några sådana idag?
När jag sitter på tunnelbanan och ska försöka pricka läpparna med en fånig liten svabb på en lång pinne känner jag mig alltid lika fånig…
Helena S> Åh, ja, dom minns jag också. Ja, sådana borde väl finnas. Jag ska leta med ljus och lykta 🙂