Strip for me baby!

De strippande glossen från Urban Decay har det snackats vitt och brett om på beautybloggar runt om i världen. Vissa älskar det 80-tals kitschiga som vilar över dem, andra tycker att det är en steg i fel riktning vad gäller jämställdhet. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Då jag först skrev om dem tyckte jag de var mer töntiga än något annat. Töntiga och ganska fula.

Så dök pressrelease upp här hemma tillsammans med testgloss. Jo, de är fortfarande ganska fula. Vet inte heller om jag tycker att de riktigt gör skäl för sitt namn Pocket Rockets. Tanken är ju att de ska vara så pass slimmade att de utan svårighet får plats i din jeansficka. Problemet är bara att när man har slimmat dem, så har man samtidigt gjort hylsan längre och bredare (antagligen för att få plats med en rejält dos läppglans). Detta funkar inte alls i mina jeansfickor. Men å andra sidan är det väl precis sånt här som man har sin väska till, eller hur?

Samtidigt som de är rätt fula och rätt töntiga, måste jag erkänna att det finns ett visst humorvärde i dem. Dessutom lockade de fram både ett ”ohh” och ett ”ahh” då mina fina systrar fick fritt fram att plocka med sig en valfri kille ett valfritt gloss hem då de var här på besök strax innan påsk. Den enda de inte fick ta var hårdrockaren Jesse. Inte för att han är särskilt snygg, utan mest för att han är hårdrockare och honom ska jag ha kvar. Plus att glosset som Jesse bär med sig är mörkröttlilabrunt och himla rocksnyggt, som sig bör.

Glossen i sig är inte dumma, men de luktar himla märkligt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad de luktar av, men typ en blandning av chokladkaka och öljästtabletter (sådana där som man kan ge sina katter för extra vitaminer). Inte en rakt igenom angenäm lukt direkt, men den går att leva med. Dock, som sagt, hemskt märklig!

Dessa gloss kommer att dyka upp på Blush inom kort.