Varför jag började blogga…

Det cirkulerar en utmaning igångsatt av Kajalpennan bland sminkbloggarna just nu. Kajalpennan frågade nämligen på Twitter om inte folk kunde berätta hur det kom sig att de började blogga. Jag har skrivit om detta tidigare på Katta Kvack, men eftersom jag älskar att skriva om mitt bloggande så slänger jag upp det inlägget även här, om än i en något reviderad version. Under vintern har jag varit gästföreläsare på en kurs i sociala medier på Högskolan i Borås om just mitt bloggande. Himla kul var det, så klart, för jag gillar ju att prata om mig själv och jag gillar att prata bloggar.

Mitt bloggande började långt innan mitt sminkbloggande. Jag väljer att skylla allt på Buffy. Eller nej, inte allt. Jag väljer att skylla allt på Buffy och på min son, för utan endera hade det nog dröjt betydligt längre tid för mig att halka in i bloggandes ljuva och uppslukande värld. Jag började skriva om mig och mitt liv på nätet 2001 (firar med andra ord 10 år som bloggare i år). Jag hade varit mammaledig sedan januari och fram emot hösten kunde dagarna kännas galet långa när regnet aldrig ville sluta och jag redan hade druckit mer kaffe än vad magen egentligen mäktade med. Jag hade sedan min graviditet varit aktiv på nätet i diverse forum och drev även ett par så kallade fansites som handlade om serien Buffy the Vampire Slayer (ja, jag är nörd och väldigt stolt över det), och på detta sätt kom jag i kontakt med fler och fler bloggar. Vi snackar om tidigt 00-tal, flera år innan den stora svenska bloggsommaren 2005 då bloggandet nådde Sverige med besked, så med andra ord var bloggarna som jag successivt började läsa uteslutande utländska: amerikanska, engelska, isländska och ett par finländska också,   om jag inte minns helt fel. Den 31 december 2001, vilket uppenbarligen var en ganska händelselös nyårsafton i övrigt, köpte jag mitt första domän och lade upp min allra första blogg på nätet: Bashful Charm. Jag bloggade på engelska, förstås, eftersom det var så få som bloggade på svenska på den tiden. Hela mitt kontaktnät på nätet utgjordes av folk från andra länder, och som ni säkert vet är en bloggandet en något ensam historia om man inte har några läsare.

Under många år velade jag fram och tillbaka inte bara mellan domän och bloggverktyg, utan även mellan språk. Ett tag var det bara engelska, för att sedan övergå till svenska, för att sedan vara en blanding, och sedan tillbaka, om och om igen. Många inlägg har därför försvunnit, vilket kanske är lika väl det för om ni tycker att jag är självutlämnade idag, då skulle ni ha följt mig back in the day. Det fanns inget jag inte skrev om.

Jag hade inte en tanke på att vad jag skrev på nätet skulle kunna komma att läsas av fler än de fyrtiotalet läsare som jag hade då. Att min mamma och pappa skulle kunna klicka sig in var aldrig något som jag över huvud taget ens funderade på. Jo, jag kunde givetvis fasa för det, tänka att oj oj oj, tänk om pappa läste detta – då skulle jag aldrig mer få några julklappar. Men samtidigt var jag ganska trygg i min övertygelse att 40-talisterna aldrig skulle ha den blekaste aning om vad en blogg var och ännu mindre att de skulle ha kunskapen att hitta just min på nätet. Sedan kom den stora bloggsommaren 2005.

Fram till 2005 var man i Sverige tryggt anonym i egenskap av bloggare. Nog hade vi vid det laget hunnit bli ett ganska stort gäng som bloggade, men eftersom media ännu inte riktigt hade hängt med i svängarna så hade kreti och pleti fortfarande inte den blekaste aning om vad en blogg var och hade de hört talas om bloggar så kunde de flesta för sitt liv inte förstå vad man skulle med en sådan till. Sedan skedde det, den stora bloggboomen. Jag vet inte hur den började eller vart den kom från, men under sommaren 2005 var plötsligt varenda dagstidning fylld till bredden om det här märkliga fenomenet ”bloggar”. Nya uttryck myntades (däribland ett av mina hatuttryck – bloggsfären), och de allra första bloggdrottningarna kröntes, för let’s face it – i bloggvärlden är det tjejerna som regerar, även om det till en början snackades mycket om att det var ont om bloggtjejer och att det bara var killar som syntes på nätet. Aftonbladet körde en serie som hette dagens sommarbloggare, där jag fick vara med på ett hörn.

Idag har jag funnit mig tillrätta. Men jag erkänner villigt att jag är en bloggaholic. Jag vill starta tusen nya bloggar om dagen, på ett ungefär. Ibland drar jag igång en blogg för att några månader senare inse att det här har jag ju egentligen inte tid med. Som Cookie Slayer. Jag älskar bakbloggar, jag skulle älska att ha en, men jag hinner inte baka så pass mycket att det faktiskt ger nog med underlag för en hel blogg.

Men skönhetsbloggandet då – den sida ni ser av mig här på Bjooti? Det satte jag igång med lite trevande under april 2006. Det fanns endast en handfull skönhetsbloggare då, faktum är att de gick att räkna på en hand. Jag drog igång Bjooti med tanken att skriva om smink på bred front, och till min hjälp hade jag min svägerska Kajsa som just då arbetade som makeup artist. Men Bjooti blev ganska snabbt en one-woman show och vad jag trodde max skulle dra ett hundratal läsare om dagen drog snart 3000 läsare om dagen. Produktproverna började landa i brevlådan (något som jag inte hade en tanke på över huvud taget då jag började blogga) och jag lärde känna ett helt gäng med fina tjejer genom bloggandet. Faktum är att större delen av min bekantskapskrets idag består av folk jag har träffat genom bloggandet, vilket gör att jag inte kan låta bli att skratta då förståsigpåare hävdar att internet är osocialt – tvärtom, internet är otroligt socialt och utan mitt bloggande hade jag varit många vänner och många upplevelser fattigare.

Idag driver jag några olika bloggar, med varierande uppdateringsfrekvens: Bjooti så klart, som jag alldeles nyligen återupplivat, Katta Kvack som är min ego-blogg, Katta <3 Jamie där jag försöker lära mig laga mat. Sedan har jag ett par bloggar där uppdateringarna är under all kritik: Chick Lit Chick, Hey Sugar och Sweat. Fram tills alldeles nyligen drev jag också en tatueringsblogg under namnet Bakom Bläcket, men ibland får man ge avkall på saker och ting – så är det bara.

Andra som skrivit om varför de började blogga:

Beleza
Fröken Rosa
Ninni
Julia
Camilla
Dolce Delinda
Beauty Place
Tyrannika
Mandyslife
TotalBeauty
Nails by Noir
Best Face Forward
Lenore
ClawsInColor
Skimmerskuggan
Past Present Future
Make It Fab
Sublimt

The story behind how I started blogging. It’s been ten years – amazing!