Som en god liten bakelse: Poison Girl

Okej, jag ska vara helt och hållet ärlig här. Jag sneglade inte ens lite åt Diors nya parfym Poison Girl under Daisy Beauty Expo. Jag åmade mig över vårkollektionen och hudvården, men jag hann inte med doftbordet alls och när jg hittade ett provrör av Poison Girl i påsen med prover från Dior ryckte jag mentalt på axlarna och la ned den i necessären som den kom i. Nog för att jag en gång i tiden, för kanske hundra år sedan, var ett fan av Poison, men jag kände mig inte minsta intresserad av en flickigare variant av en doft jag förknippar med mina tonår. Men i måndags morse tänkte jag att jo men, jag kan väl i alla fall ta mig ett litet testsprut och få mina fördomar bekräftade innan jag avpolletterar den som en sockerstinn doft för kidsen.

Men fasiken hörrni, jag älskar banne mig Poison Girl. Och alla jag mött de dagar som jag haft på mig Poison Girl den här veckan (ledtråd: ALLA dagar), har sniffat och mmm:at och gett mig komplimanger på grund av min väldoft. Och alltså, jag själv har sniffat och mmm:at och gett mig komplimanger för den är ju himla god den här.

Toppnoter:  bitter orange (vilket är pomerans om jag googlat rätt)
Hjärtnoter: May rose, Damask rose
Basnoter: Vanilj och tonkaböna

Den är söt, det är den, men inte huvudvärkssöt, och vaniljen som framträder framåt kvällen är så storslaget smaskig att jag undrade vem det var som åt kakor i min närhet. Jag brukar vara ganska skeptisk till vanilj i vanliga fall, tycker att den blir stark och tung och att den kan ge mig en molande huvudvärk, men i Poison Girl är den så där god att jag överväger att slicka lite på mig själv för att få gottesuget dämpat.

Poison Girl släpps i början av februari, och vet ni, jag skulle nog kunna tänka mig att köpa en flaska faktiskt. Den släpps i 30, 50 och 100 ml och kostar 620, 945 och 1355 kr respektive.