Att färga håret rött (eller hur man förstör sitt hår på nolltid)

Jag har skrivit många inlägg om hårfärg, mest på andra bloggar än här. Men jag lyfter över dem hit och börjar med detta. Att färga håret rött – eller: Hur man förstör sitt hår på nolltid, en pjäs i två akter. 

En av de vanligaste sökfraserna som lett nya besökare till mina tidigare bloggar är ”färga håret rött” och jag får ganska regelbundet frågor om hur jag har gått till väga under mina röda perioder på insta, bloggar och i fikarummet. Och jag ger gärna tips, men snälla, kom ihåg att jag inte är frisör. Jag kan just ingenting om hår. Det jag skriver här är det jag själv upplevt som fejkad rödhätta och det jag skriver här är allt jag vet. That’s it. Mer än så här vet jag inte.

Jag har färgat håret hemma på egen hand sedan jag var 12 år. Jag har ungefär samma inställning till hårfärgning i hemmet som jag har till att plantera saker: jag bara gör’t. Jag läser inte på så mycket, jag skiter högaktningsfullt i alla tips och råd jag får och ibland så dör allt. Bokstavligen. Nej, det är klart att håret inte har dött på grund av att jag har färgat det, för det ÄR ju redan dött (ni vet, det är som i en skräckfilm – är boven död så kan man inte döda hen). Men jävlar vad jag har förstört håret emellanåt. Det absolut värsta var så klart när jag brände sönder skiten och satt där med tuggummihår. Mycket obehagligt eftersom det inte ens gick att borsta – men jag grät inte utan såg det istället som ett tillfälle att testa en sidecut (som visserligen blev en smula kortare än vad jag kanske hade tänkt mig, efter jag pillade vidare med trimmern på den mellanmjölkssidecut som frisören bjöd på). Jag har testat de flesta färger som finns! Jag har varit svart, linblond, lila, rosa, blå, grön, röd, brun, orange och kycklinggul. Med andra ord är jag ganska osentimental när det kommer till hår och är av inställningen: ÄH, det växer ut igen.

Så. Nu har vi fastställt min relation till mitt hår. Ni vet att jag förstör det regelbundet. Ni vet att jag inte gråter över det. Ni vet att jag för det mesta bär omkring på ett smärre skatbo i huvudet med mottot: hellre färgglatt och slitet än välvårdat och vanlig färg. Om ni inte har samma inställning som jag har till hår rekommenderar jag att du omedelbums kontaktar en frisör i din stad och bokar en tid för färg, så slipper du tårar av besvikelse och ett starkt utvecklat hat mot mig som delade med mig av hur jag gör när jag färgar mitt hår rött.

Okej?

Okej!

• Mitt hår är som sagt alltid färgat i en eller annan färg. Min egentliga hårfärg är råttfärgat, eller förlåt: cendré. När jag vill ha riktigt attackrött hår, oavsett om det handlar om en neonig mangaröd eller morotsorange, så måste jag ljusa upp mitt hår innan jag ens tänker tanken på att lägga i en röd färg. Så först av allt bleker jag det. När jag bleker mitt hår inför att färga det rött så är jag inte ute efter att få det vitt, utan bara att det ska bli ljusare. Detta innebär ofta tjugo gräsliga nyanser av kycklinggult. Det ser ut som fan, men det skiter jag i eftersom jag ändå kommer färga över det med rött. Det sliter som fan men det GÅR INTE att få en intensiv ton av koppar eller attackrött om jag färgar det direkt på mörkbrunt hår.

• När håret är uppljusat och misshandlat, så färgar jag det rött. Om det är en vanlig butiksfärg så följer jag helt sonika instruktionerna i lådan. Är det extremfärger som Directions, Fudge, Manic Panic eller någon annan extremtoning så låter jag toningen sitta i ganska precis hur länge som helst. Ibland sveper jag in huvudet i lite gladpack också just när det kommer till extremtoningarna.

• Sedan kommer vi till det där med eftervård. Oh my lord. Att ha fejkat rött hår är ett hårt hårt jobb. Precis som Karin skriver så rinner röd färg ur håret på ett sätt som ingen annan färg tycks göra. För att förlänga färgen i mesta möjliga mån har mitt recept sett ut så här:

→ Tvätta håret så sällan jag mäktar med. Torrschampo är min bästa vän!

→ När jag tvättar håret, använder jag produkter som är anpassat att hålla mitt röda hår färgsprakande.

→ Ett par gånger i veckan har jag använt Revlons färgbomber. Vilken färg har så klart berott på vilket nyans av rött jag haft på håret. När jag varit mer orange så har Tangerine varit min heliga graal och när det varit mer åt det rosaröda hållet så är det Fire Red jag har kört med.

• Ja, och sedan gäller det ju att toppa på med färg regelbundet för att utväxten inte ska vara så himla ful och för att håret i övrigt ska vara precis så där intensivt rött som jag vill att det ska vara. Det där är jag ganska dålig på och går ganska ofta omkring med mycket ful utväxt. Så egentligen är inte rött en färg som är lättare att underhålla än platinablont.

• En liten parentes om henna, för snackar man rött hår är det alltid någon som för henna på tal. Jag har fått GRYMMA resultat med henna, det har inte slitit på håret, färgen sitter som berget och folk har ohh:at och aahh:at över det. MEN, är man som mig, en person som gärna växlar hårfärg med jämna mellanrum så ska du inte satsa på henna, för kemikaliefärger ovanpå hennafärgat hår =tuggummihår för min del. Jag säger inte att det är lag på att det blir så, men om vi säger så här: jag hade blivit varnad från såväl vänner som skönhetsredaktörskollegor om att detta kunde hända om jag försökte färga bort hennan. Jag sket högaktningsfullt i alla dessa varningar och sedan satt jag där med trasigt hår på ena sidan av huvudet. Frisören jag gick till efter detta skyllde på hennan, så det gör jag också. Det spelar ingen roll att jag upplever att henna är lättare att få snygg än kemfärger, jag kommer nog inte våga gå i närheten av det igen eftersom jag VET att det bara är en tidsfråga innan jag vill testa någon ny färg. (Obs. bara mina personliga preferenser, ni gör som ni vill och gillar du henna så är det ju toppen).

Ja, så gör jag! Men snälla, kom ihåg att jag INTE är en frisör. Detta är inte en steg-för-steg guide till hur man färgar håret rött på rätt sätt. Det är bara en förklaring till hur jag gör. Om du värnar om ditt hår och har mer vett i skallen än vad jag har, låter du en frisör göra jobbet åt dig. Är du som jag, som avskyr att gå till frisören, som inte gråter över brända hårstrån och vars respons på frisörens kommentar hos Sure Baby Yes om att min hårfärg skulle se bättre ut efter hon hade klippt av en bit av mitt hår var: MEN JAG GILLAR JU DEN HÄR FÄRGEN – tja, då är det väl bara för mig att välkomna dig i gänget.

Vilka färger använder du?

En annan vanlig fråga jag får är vilken hårfärg jag använder mig av. Det enkla svaret är: alla möjliga! Jag är sällan en röd hårfärg trogen, för jag är alltid på jakt efter den perfekta färgen! Och vad jag tycker är den perfekta färgen varierar från månad till månad. Färger som jag har använt fler gånger än en är Loréal Recital Preference i nyansen 6.64 Intensiv kopparröd, Loreal Feria 7.4 Pure paprika (heter nu Intensiv Koppar), Schwarzkopf XXL Real Red och Loréal Casting Creme Gloss i 834 Ljus guldkopparblond. När det kommer till extremtoningar har jag senaste året testat rosaröda varianter från Directions och Fudge Paintbox. Det jag brukar undvika är hårfärger som innehåller namnet mahogny och kastanj eftersom de oftast gör mitt hår mer mörkt lilabrunt är den lilaröda färg som brukar skymta på paketen.

Läsvärda länkar om hårfärg

♥ För att läsa om bästa sätten att extremtona sitt hår hemma – spana in Dainty Squids fantastiska serie i tre delar om regnbågshår! Läs hela hennes blogg om du gillar färgstarka tjejer, vilket vi ju gör!

♥ Karins inlägg om rött hår är också mycket läsvärt!

♥ Katies inlägg om rött hår på A Beautiful Mess innehåller 5 toppentips för en mer hållbar röd färg.

Ska du inte bli rödhårig snart igen

Den snygga röda hårfärgens största nemesis kan sammanfattas med ett endaste ord: tidsbrist. Tidsbrist är det enda jag banne mig har gott om just nu, så nej, just nu är inte rött hår med i planeringen. Men du vet, lika bra som jag, att helt plötsligt rusar jag in på Åhléns och köper en knallorange låda med hårfärg och förstör textilier här hemma för miljonte gången.