Vem är det som står och stirrar på mig?

På väg till jobbet igår morse tvärstannade jag och ba: WHOA! Vad är det där för en pasty suckah som stirrar på mig? Det var jag, som det så ofta är när man tittar sig i spegeln. Ja men alltså på riktigt, detta med höst och mödraskap och dålig sömn, det gör verkligen absolut ingenting för mitt utseende. För det mesta bryr jag mig faktiskt inte alls jättemycket och av arbetsveckans 5 dagar går jag ofta till jobbet helt och hållet osminkad 4 till 5 av dem. Men just igår morse blev jag alldeles chockerad av hur färglös jag var, hela ansiktet såg liksom alldeles platt ut.

Så slog det mig, som en blixt från himlen, rakt ned i mitt ganska tomma huvud: ROUGE! Rouge är ju en typiskt bra sak att ge ansikten färg, liv, få dem att se lite mindre pasty och stendöda ut. Och självklart vände jag mig till mitt absoluta favoritrouge: Down Boy av the Balm. För jo, det är sant, mer än sex år sedan jag recenserade Down Boy här på Bjooti, är jag fortfarande helt lyrisk över denna dosa. Fräsch som en jävla nyponros känner jag mig bara av att titta på det här rouget och jag tycker fortfarande att det är det rouge som klär mig hands down bäst i den arsenal av rougedosor jag har. Inte så himla många egentligen, efter det stora sminkfikat 2012. Men av de få jag har, så är detta vinnaren. Utan tvekan.

Och ser ni! Jag fick tag på Fittstim på biblan!