Ni vet, man har perioder av att känna sig rätt ful. Så är det och så får det vara. Det hänger väl ofta ihop med trötthet, allergier, sjukdomar, sömnbrist, vardagskaos och allmänt pusslande för min del. Det första som får stryka på foten är en rimlig hudvårdsrutin och inköp av ny foundation. Resultatet blir allmän glåmighet, torr hud, finnar som hänger sig fast som en fästing i skärgården och ja, ni vet en skön känsla av hålögdhet.
Jag lägger filorgamasken som tröst och målar naglarna ibland, men banne mig, det är allt jag pallar. Håret hinner jag för det mesta inte ens borsta och det åker rakt upp i en städknut varje dag (Eddie tycker att jag är ful med utsläppt hår, vilket jag inte lägger någon vikt vid, men är rätt talande för hur ovan han är att se mig utan en skatbosknut mitt på huvudet).
Ni vet våren, det är en sådan där tid då jag ofta tänker att allt kommer bli nytt, annorlunda och allmänt rajtantajtan. Det blir det sällan. Det är fortfarande samma vardag, fortfarande samma stämplar på jobbet och fortfarande en storslagen trötthet till följd av fem år med ständiga uppvak timme ut och timme in. Våren innebär pollen en masse och terminströtta barn, en längtan till ledighet och lata dagar på uteplatsen utan skor och diskutabla matvanor.
Så här ser livet ur för så många, jag är långt ifrån något unikum. Och det är lugnt. Jag har förlikat mig med att småbarnsåren är tuffa, att eyelinervingar och den perfekta basen för stunden är ett minne blott. Det är okej att släppa på kraven för att ta sig igenom dagarna. Jag jobbar, jag poddar, jag bloggar, jag tränar, jag läser, jag har tre barn – det är väl skitsamma om nagellacket flagnar och om mina kollegor är så ovana vid att se mig med smink att de typ dånar när jag drar på mig blott ett par drag med maskaran och lite färg på läpparna. Det är okej.
Nu ska jag färga brynen.
Ett så härligt inlägg, precis sådär känner jag mig också. Och som sagt, det är okej, det måste få vara okej, annars går man under.
Dessutom kanske andra inte skulle märka den fantastiska förändringen när man sedan en gång för alla gör sig till 😉
Åh vad jag känner igen mig i det här. Det måste få va okej att inte orka/hinna.. Bra skrivet! 🙂
Bra skrivet! (nu har jag ju inga barn – än – utan är bara fullkomligt däckad av preggotröttman from hell) men mellan det och en renovering och heltidsjobb så är smink och hudvård, trots att det är bland det roligaste jag vet, så långt ner på priolistan att jag kan räkna gångerna jag sminkat mig eller lagt en ansiktsmask de senaste månaderna på – kanske inte ena handen men jag behöver inte många fingrar på andra.. Men samtidigt blir det en sån treat de gånger man faktiskt orkar och vill/kan ta sig den tiden att det faktiskt inte spelar någon roll alls! Hejja dig Katta!