Vogue påstod nyligen på instagram att ”den röda läppen är Hollywoods bäst bevarade skönhetshemlighet”.
Jag skrattade högt. Nämn en mer klassisk look än rött läppstift – jag väntar.
Rött läppstift är ikoniskt, tidlöst och har burits genom hela historien, från uråldriga ritualer vidare till suffragetterna, på inrådan av Storbritanniens regering under andra världskriget och vidare till dagens popkultur ända fram till SAG Awards tidigare i veckan (som Vogue refererade till). Det röda läppstiftet är inte bara glamour och röda mattan, det är makt, motstånd och kommer med en gedigen historia.
Så låt oss ta det från början – historien om den röda läppen, en av skönhetsvärldens mest beständiga symboler, och kanske den sämst bevarade beautyhemligheten i världshistorien (om man frågar alla utom Vogue alltså)
Bär och mineraler – läppstiftets tidiga historia
Låt oss gå riktigt långt tillbaka – många många många år innan det fanns läppstift som vi känner det idag. Människor har alltid haft en fascination för att färga läpparna, och de tidigaste varianterna var ofta en kombination av naturliga färgpigment och påhittighet. I forntida Mesopotamien använde både kvinnor och män bland annat mineraler och krossade ädelstenar för att få en skimrande effekt på läpparna. I Egypten var det istället en blandning av krossade karminlöss, ockra och bivax som skapade den röda färgen.
I antikens Grekland såg det annorlunda ut. Där var rött läppstift mer eller mindre reserverat för prostituerade, som enligt lag var tvungna att bära läppfärg för att inte ”misstas” för respektabla kvinnor. Romarna däremot älskade smink, och rika kvinnor använde rött läppstift som en statussymbol. Kejsare bar det för att markera sin makt. Smink var alltså aldrig bara fåfänga – det handlade om signaler, status och normer.
Medeltida moralpanik och renässansens comeback
När kristendomen växte sig stark i Europa fick rött läppstift en rejäl backlash. Under medeltiden ansågs smink vara ett djävulens verktyg, och kvinnor med allt för röda läppar kunde anklagas för häxeri. Det gällde att inte sticka ut ur mängden om man ville undvika visgossarna (inte för att det hjälpte nämnvärt).
Under renässansen gjorde den röda läppen comeback, till stor del tack vare Elizabeth I av England. Här kan vi snacka ikonisk look: kritvit hy (för att signalera att man inte behövde vara ute och arbeta i solen) och blodröda läppar – en stil som signalerade makt och rikedom.
1700-talets dekadens och 1800-talets puritanism
Vid franska hovet på 1700-talet bars läppstift av så väl män som kvinnor bar det, och om man på 1600-talet inte ville sticka ut, var det raka motsatsen här. Tänk Marie Antoinette med sina rosiga kinder, höga peruker och perfekt målade röda läppar. Men så kom revolutionen, och plötsligt blev allt som förknippades med aristokratin livsfarligt. Läppstiftet förlorade sin status och blev istället en markör för dekadens. Det går sannerligen upp och ned för de röda läpparna, va. Ena stunden status, andra stunden livsfarligt.
Under 1800-talet inleddes en period som väl i det närmaste går att likna vid en moralpanik – särskilt i viktorianska England. Drottning Victoria tyckte smink var vulgärt och olämpligt för respektabla kvinnor, och rött läppstift försvann nästan helt från offentligheten. De som ändå bar det? Skådespelerskor och prostituerade. Läppstiftets relation till synd och skam hängde envist kvar.
1900-talet – kamp, krig och glamour
Det var först på 1900-talet som rött läppstift på allvar blev en symbol för styrka och självständighet. Under suffragettrörelsen i början av seklet bar kvinnor rött läppstift som en markör. Elizabeth Arden delade ut läppstift till demonstranter i New York, en röd käftsmäll riktad mot patriarkatet.
Under andra världskriget fick läppstiftet en helt ny roll. Medan kvinnor tog över männens jobb och samhället försökte upprätthålla moralen, blev rött läppstift en del av uniformen. I Storbritannien uppmuntrade regeringen kvinnor att bära det som en patriotisk handling, och i USA lanserade Elizabeth Arden färgen ”Montezuma Red” (senare omdöpt till ”Victory Red” speciellt för kvinnor inom armén. Hitler sägs ha hatat rött läppstift, vilket bara gjorde det ännu mer populärt.
Efter kriget blev den röda läppen synonym med Hollywoodglamour. Marilyn Monroe, Elizabeth Taylor, Audrey Hepburn – alla bar de rött läppstift och gjorde det till en evig klassiker. På 1980-talet blev det en maktsymbol för affärskvinnor, och 1990-talets grunge-era såg mörkare, djupare röda nyanser ta över.
Rött läppstift idag – knappast Hollywoods bäst bevarade hemlighet
Idag är rött läppstift fortfarande en statement-piece. Det används både till fest, vardags, men också för att protestera. 2018 tog rött läppstift plats som en protestsymbol i Nicaragua när kampanjen #SoyPicoRojo spreds – män och kvinnor målade sina läppar röda i trots mot diktaturen. Året därpå blev samma färg ett slagkraftigt statement i Chile, där tusentals kvinnor använde den för att protestera mot sexuellt våld. Gång på gång har den röda läppen visat att den är mer än bara makeup – den är ett vapen, en röst och en symbol för motstånd. Och kanske är det just här vi hittar anledningen till att röda läppar varit extra poppis hittills på röda mattor i USA? Är de helt enkelt en protest mot vad som just nu händer på det politiska planet i landet? Nedmonteringen av demokrati, kvinnors förlorade rätt till att bestämma över sina egna kroppar, diktatoriska tendenser.
Så nej, Vogue, rött läppstift är knappast Hollywoods ”bäst bevarade hemlighet”. Det är en av de mest klassiska, odödliga och kraftfulla skönhetsmarkörerna som finns.
Källor
- Då blev det röda läppstiftet politik
- The Seamstress of Bloomsbury – The Power of Lipstick in WW2
- Femme Fashion Forward – The Red Lip Controversy
- Ancient Origins – A Brief History of Red Lipstick
- National Geographic – The History of Red Lipstick
- The politics of red lipstick – The History of Red Lipstick and White Feminism
