Ni vet när ni har en kalops som stått och puttrat på spisen i ett par timmar. Genom huset sprider det sig en doft av välbehag, trygghet, och du klappar dig själv på ryggen för banne mig vad gott det ska bli med kalops och undrar om du inte ska ta och kasta ihop en äppelpaj också – det är ju till och med säsong. Helt plötsligt sätter din fyraåring näsan i vädret och vittrar doften.
– Vad är det som luktar, frågar han?
– Det är maten, säger du och high-fivar dig själv mentalt.
– DET LUKTAR ÄCKLIGT, DET LUKTAR BAAAAJSSSS, säger han då, och följer upp detta med sitt allra mest ondskefulla skratt mest förtjusande lilla skratt och hopplaskuttar vidare genom den arla kvällningen, nöjd som fan med allt.
Då brukar jag tänka på kanske den bästa boken i världshistorien, 10 lektioner i matlagning av Lotta Lundgren och kapitlet om barn. Där skriver hon (bland annat) att vi kanske inte ska ta åt oss så himla mycket av vad små matkritiker säger alla gånger, för låt oss hålla i åtanke att de tycker ju ofta att snorkråkor är en smarrig grej att äta.
Och vet ni, det är banne mig exakt samma sak med smink och barn. Jag får feel en morgon (och några minuter över, händer cirka aldrig) och tänker, nu jädrar ska jag mysa lite med sminket. Med betoning på lite, för jag vet att tiden inte kommer räcka till mer än lite, men ni vet, man tar glatt emot det man får. Tittar mig i spegeln och ba: hot damn, mama, you scrub up well. Enter fyraåringen (samma fyraåring som tycker att kalops luktar bajs)!
– Vad är det där på dina ögon, mamma, undrar han?
– Det är maskara!
– Och på läpparna?
– Läppstift (jo jo, fint ska det va), svarar du.
Han tar en tugga på sin macka, tittar på dig och funderar en nanosekund.
– Fult, konstaterar han och går och sätter sig framför Barnkanalen igen.
Då kan man tänka på Lotta igen, för jag är ganska säker att samma sak som gäller små matkritiker gäller små kritiker av smink – de har ändå ingen smak, så skit samma. Jag menar, barn tycker att det är JÄTTEFINT att täcka hela kroppen med lila märkpenna, och medan man måste applådera deras kreativitet och känsla för färg, så känner jag mig ändå hyfsat trygg i att de inte har benkoll på hur en maskara ska läggas.
HAHAHA!