Jag, frallorna och bästa Krizz <3
Igår hade pr-byråerna här i Stockholm pressdag, och jag hann besöka ett par av kontoren. Fördelarna med att jobba mitt i stan och ha möjlighet att använda flextid för att ta en längre lunch är tydliga just under pressdagarna, det kan jag ju villigt erkänna.
Eftersom jag skulle på förlagsmingel och bokrelease senare på kvällen, och innan dess: spela in ett skräckavsnitt till podden tillsammans med Helena Dahlgren (åh, SÅ PASS AWESOME hon var), så passade jag på att testa lösfrallor från Sweed Lashes. Jag är ju inte bästis med lösfransar, det vet ni nog sedan tidigare. Tycker ofta de blir för tunga eller ser för plastiga ut och banne mig, men jag får aldrig sådant där snyggt frallsvall som Annahita får med sina lösfransar. Stor del av problemet är också att jag tycker det är ett sådant himla pill att få på dem – detta är så klart något som går att öva på, men i och med att jag inte gillat att ha på mig lösfrallor, så har jag inte övat så mycket – vilket så klart innebär att min inlärningskurva har varit något platt. Lite som Skåne eller Öland – JÄTTEPLATT helt enkelt.
Men jäklar alltså. Jag älskade fransarna från Sweed Lashes. Nu fick jag ju dem påsatta av en proffs, men ändå – för första gången känner jag mig sugen på att faktiskt öva lite på det här. Har så himla mycket festligheter inplanerade framöver att det vore himla piff att kunna glamma med långa fransar – för jävlar i min lilla låda vad fint det var med långa fransar. Jag tog massor av bilder. Med min jobbmobil. Som ligger kvar på jobbet. Så ni får hålla till godo med dessa bilder, där mina ögon inte exakt är i fokus, men fransarna syns ju ÄNDÅ. Ack, vill alltid ha långa fylliga fransar.
Fiat, Helena, frallorna och jag
Jag älskar fransarna från Sweed, speciellt dem från Linda Hallberg edition. Enkla, snygga och lätta!