Mina drömmars doft

Det skiftar från vinter till sommar på ett par dagar och i takt med att solen värmer upp grannskapet och grillarna ständigt när en glödgande kärna av kol sprider sig en doft av kokosolja från uteplatserna. Nu menar jag inte sådan där kokosolja som folk numera gör ”godis” av, utan solkokosolja. Jag vet inte vad ni bär med er för doftminnen, men för mig doftar kokos drömmar, förväntningar och förhoppningar.

Kokosolja luktar sommarlov, tonår och en längtan efter något mer. Det luktar Öland och en plötslig ingivelse att smörja in mig med min styrmors soloja istället för krämen med spf 30 som jag egentligen behöver. Jag hoppas att få en fin bränna, att komma tillbaka till skolan fräsch och snygg och kanske bli lite mer populär  – jag blir solsvedd och får små blåsor och när höstterminen börjar är det väl plusminusnoll på popularitetsskalan.

Kokosolja luktar bank holiday monday i London med utbredda picknickfiltar i Hampstead Heath och matsäck från M&S uppdukad framför oss. Vinterbleka ben som tittar ut ur kjolar från Kookai och en undran om vad som ska hända när året som au-pair är över. Spice Girls sjunger att om du vill hänga med mig så är det bäst att du kommer överens med mina polare men jag är rätt säker på att mina kompisar inte är jätteförtjusta i killen jag är kär i.

Kokosolja luktar som min styvsyster med ben som sträcker sig in i evigheten och armar starka av år i tennishallen. Hon med ett fantastiskt jobb och väskor jag bara sett i glossies.

Kanske är det därför jag sitter och googlar kokosdoftande kroppsprodukter nu igen. Det pockar på, längtan efter något mer, drömmarna och att göra något mer, att lämna ett avtryck efter mig. Vem vet vart det landar, men en sak kan jag lova – det kommer inte landa i en flaska med kokosolja. Brännblåsor liksom, det är ett misstag jag bara gör sju gånger.