Förr i tiden, när jag hann titta mig själv i spegeln om mornarna, kunde man hitta både den ena och den andra roliga produkten på mitt skrivbord, i lådorna vid mitt skrivbord, i skåpet bredvid mitt skrivbord. Nu, däremot, ser det ut så här.
Man skulle kunna gissa att jag är en person som ogillar baciller men gillar mjuka händer. Och en gnutta färg på läpparna så pass liten att den knappt syns. Det där sista stämmer inte riktigt, jag älskar läppstift, starka färger som syns flera korridorer bort. Och baciller – jag vet inte, jag har lärt mig tolerera dem som den ständigt vabbande småbarnsföräldern jag numera är – däremot händer det att vi får post till jobbet ibland där man helt enkelt känner att, nej, lite alkogel på fingrarna efter detta lär ju inte skada.
Så till handkrämerna då. Hemphistorien från The Body Shop är ju rejält fet och säkert en riktig vinnare till vintern. MEN, när man jobbar i nära relation med papper som jag gör, kan man inte gärna lämna flottfläckar på papper som ska arkiveras. Det går rakt inte för sig, faktiskt. Och hempkrämen tar tid och gnugg att jobba in.
o2 Hand & Cuticle Cream från Depend, däremot, den är inte lika svår att kräma in sig med. Inte heller kanske fullt lika bra på att ge lena händer, men i arbetssammanhang är det helt enkelt så att something has got to give – man kan inte alltid få allt, och då funkar den gula varianten från Depend himla bra.
Och Baby Lips från Maybelline då? Tja, den kan man säkert också smörja händerna med, men jag skulle inte rekommendera det om man inte vill lämna diskret rosa fingeravtryck. Men på läpparna duger den i brist på annat.
