Jag är inte särskilt förtjust i att bli sminkad av andra. Eller, jag är inte det längre. Jag ÄLSKADE att bli sminkad av andra, ungefär ända tills att Aaron de Mey sminkande mig under en bloggresa till Paris för snart tusen år sedan (sommaren 2009). Alltså, först och främst var jag SÅ smickrad över att HAN ville sminka MIG (fånigt, I know, men jag tänkte väl något i stil med: han som bara sminkar de mest vidunderligt snygga människor dagarna i ända etc etc). Hur som helst, detta var i samband med lanseringen av höstkollektionen 2009 för Lancôme och visst kände jag mig som en supermodell när han piffade mig… ända tills jag såg mig själv i spegeln. Trodde jag skulle dö av skratt och hade aldrig känt mig så vansinnigt ful men välmejkad i hela mitt liv och än idag skrockar jag när jag ser bilderna på mig från den där 36 gradiga dagen ombord på en yacht i Paris… alltså, SÅ inte en mejk jag ville ha en dag då jag höll på att förgås av värmen och bara hade druckit champagne hela dagen eftersom all mat innehöll löjrom, vilket den lilla lyxapan i mig är allergisk mot (alltså på riktigt allergisk: mina luftvägar stängs och allt svullnar upp – it ain’t pretty och verkligen inget man vill roa sig med på en dagtripp till en annan stad).
Jag blev lite bortsminkad den där dagen på den där yachten, helt enkelt. Inte för att jag är främmande för att bära en tung ögonmejk, men denna mejk i detta sammanhang, det funkade bara inte för min del.
Med detta i bakhuvudet så var det med visst motstånd som jag satte mig i stolen hos Dior för att bli sminkad, men dang vad jag inte hade behövt oroa mig. Jag blev så jädra snygg och kände mig så himla fin i sminket som hon la och jag hade gärna rusat till första bästa Dior-disk och köpt med mig varenda pinal hon använde på mig, den moussiga skuggan, den lila maskaran, det rosa läppglanset, men jag var så fullastad av påsar med produktprover att jag inte rimligtvis kunde bära fler påsar (välkommen till inlägget fyllt till bredden av i-landsproblem). Men ack, lyxen som Dior är! Så fort jag och Nova klev in i deras rum på Daisy Beauty kände vi doften av lyx! Mmmm, lyx. Sminklyx. Glömde dock att ta en bild med sminket på. Och när jag klev ut i den fullfjädrade snöstormen för att åka hem ett par timmar senare, då förstörde jag allt hopp om att ta en fin bild när jag kom hem – även om Alice Cooper-mejk också har sin charm förstås.
