Jag har egentligen inte något emot november. Jag gillar när en månad verkligen går all in på grått dis och regn som hänger i luften. Nej, jag skojar inte, jag tycker det är mysigt. Det vore så klart än mer mysigt om jag kunde vara säker på att det blir en klar och vit vinter, och det kan man ju omöjligt veta, vilket gör det lite svårare att njuta novemer. Men jag gör mitt bästa.
Trots att jag gillar novembers oändliga gråhet, kan jag inte sticka under stolen med att det är tufft att komma ur sängen om morgnarna. Imorse när klockan ringde prick sex utbrast jag ”men inte nu igen?” för det känns just som att det är allt jag gör just nu: vaknar av att klockan ringer. Som en novemberversion av Groundhog Day, fast i en förort söder om Stockholm.
Har jag pratat om min aversion för hygien? Alltså, det är ju inte så att jag inte gillar att vara ren, jag tycker bara inte särskilt mycket om att duscha. Särskilt inte på morgonen när jag just klivit ur en varm och gosig (och trång) säng. Att duscha kräver någon form av motivation (typ svettig efter träning = motivation att inte svimma av sin egna odör) eller målbild. I och med att det är lite si och så med träningen, så jobbar jag mycket med målbilder och just nu är den att smörja in mig med en mysig kroppskräm (ibland är målbilden en lyxig tvål i duschen, eller ett svinbra schampo).
Maria Åkerbergs Royal Body Cream agerar perfekt lockbete just nu. Den står och väntar på mig i en hylla bredvid duschen med löften om en rik doft av neroli och patchouli och den supermjuka kroppkostym som följer efter en insmorning.
Krämigt och fluffigt som belöning efter dusch
Jag tycker väldigt mycket om denna. Krämig nog för att kännas lite fluffig och lyxig, flytande nog för att arbetas in snabbt. Huden blir mjuk, känns återfuktad och slutar klia på det där sättet som hud kan klia i tider av väderomslag.
Jag älskar doften, men det ska ju sägas att patchouli inte nödvändigtvis är en lukt som faller alla näsor i smaken. Jag har insett att det finns två tydliga läger i camp patchouli – antingen tycker man den är härlig och luktar lite spa, eller så tycker man att den luktar hippie a’la 1968, och inte på ett bra sätt. Men jag tycker ju om patchouli och som tur är gör mina närmsta kollegor det också, för trots att Royal Body Cream inte luktar överväldigande starkt, så luktar den tydligt och lukten hänger med genom dagen. Så märker du att folk rynkar på näsan åt dig när du själv njuter av din mystiska air av patchouli, så tillhör de troligtvis team nay.
Nu ni, ska jag återgå till vabovember. Att klockan ringde tidigt imorse berodde bara på att jag glömt stänga av den, har nämligen triss i sjuka barn här hemma. November, som sagt.
