Resultatet av gårdagens illaluktande sittning

Igår återvände jag ju som sagt till henna efter ett uppehåll på en si så där 15 år. Jag tror visserligen att jag körde en hennafärning för dryga fem år sedan också, men gick sedan tillbaka till svart hår och det blev därför bara en gång. Men vet ni, jag är grymt nöjd med resultatet. Sambon påpekade hur jämn och fin färgen var, och jag håller med honom. Färgen är otroligt mycket jämnare än den jag åstadkommit med kemikaliska färgningar och det är dessutom ganska precis den nyans jag var ute efter. Jag har längtat efter en färg som är kopparröd snarare än röd med en massa rosa undertoner, en mer naturlig med fortfarande intensiv röd färg med andra ord. Idag känns det som jag hittat hem. Extra plus för att håret inte känns som hö, utan fortfarande känns hyfsat friskt (så friskt som det kan kännas efter år av misshandel och en stint med kökssaxen i fredags).

Bilden gör inte färgen rättvisa, det är en smula mer intensivt i verkligheten. Kom hit på en fika och spana in resultatet.

Nu ska det bli spännande att se hur länge färgen håller och hur ofta jag kommer behöva fylla på. Det är som sagt inte den mest praktiska behandlingen att göra själv, då det är lite meckigt att få in den tjocka och gryniga massan i håret. Sedan tar det ju mellan 30 minuter till 3 timmar med färgen på huvudet insvept i plast, och därefter väntar en spännande tid under duschkranen där allt grus ska ut – men resultatet gör det värt tiden. Framför Grey’s Anatomy gick det ändå rätt så snabbt!