Jag köpte en annan kopparfärg till håret än den jag brukar för jag tänkte: KUL att testa nytt, nu när det kommit så många olika 7.40-nyanser på hyllorna. Det har inte alltid varit helt lätt att vara fejkad kopparkatt, ska jag meddela. Valmöjligheterna har varit få och har det funkat, ja, då har det inte funnits någon anledning, eller kanske ens möjlighet att testa annat. Men, det är ju poppis att vara kopparfärgad i huvudet nu mer. Jag antar att det kan ha lite att göra med extrempopulära Elsa Billgrens röda lockar, även om hon numera är blond. Så när jag stod på Maxi och skulle köpa ny färg så insåg jag två saker: de hade inte färgen jag brukar använda, men de hade MASSOR av andra kopparfärger. Så jag tog en på måfå, och fotade till och med flaskorna eftersom de var ganska snygga – med hårfärgsflaskemått mätt krävs det ju inte så mycket för att de ska kännas snygga eftersom det mesta brukar vara skitfult, men L’Oréal Prodigy har snygga svartvita flarror som såg fräsiga ut där de låg på köksbordet.
Så blev håret grönt av färgen.
Nej, inte GRÖNT grönt, men jag tycker mig helt klart ana strimmor av en färg som drar tankarna mer till gammal korroderad koppar än glansig ny sådan. Men, det syns ju inte på bild i alla fall, och det är de små segrarna man får leva på goda vänner, de små segrarna. Och brie.
Jag har beställt hem lite färginpackning i det eventuellt naiva hoppet om att det kommer tona ned de där små strimmorna av grönt. Och funkar inte det, tja, då får jag väl hävda att det är My Little Pony-hår och alldeles meningen, för jag orkar inte oroa mig mer än så för det hela faktiskt.
Jag tycker det ser synnerligen snyggt ut, jag. Önskar att jag orkade underhålla ett kopparhår, men jag orkar fasiken inte. Plus att mitt hår kräver typ tre förpackningar per färgning pga är lejon, typ.
PS: Träffade Slaktarn, Eddie och Morris idag!
Koppar är ett himla otyg att underhålla – vi får se hur länge jag orkar nu.
Ja, ha ha, han berättade det! Vad kul.