Det är oktober och ena dagen är det minus två grader, nästa plus tio. Jag växlar mellan att sitta och hoppa av kyla vid mitt skrivbord till att komma inrusandes på kontoret, kasta av mig så mycket som är okej i jobbsammanhang samtidigt som jag vrålar hur mycket jag håller på att smälta bort. Och det rinner verkligen längs med ryggen på mig. Och tuttarna klibbar fast mot bålen. Och rövsvetten goda vänner, rövsvetten ska vi inte ens tala om. Jag drömmer om att doppa hela min kropp i flytande deodorant, men får hålla till godo med den där ekologiska saken jag köpte från USA tidigare i år. Jo, jag vet, att köpa ekologiska saker som sedan flygs till Sverige med koldioxidkräkande jetmotorer, det ena tar kanske ut det andra. Men å andra sidan, tänker jag, hade bergis det där flygplanet lyft ändå, med eller utan min deodorant på dryga 150 gram.
Primal Pit Paste, heter den, och bara namnet är ju värt en stående ovation eller två. Den finns i ett helg gäng dofter och både som kräm i burk och som stift. Jacked-up Jasmine heter den som jag köpte, och tja, den luktar väl jasmin helt enkelt. Otippat gott för att vara en ekologisk och naturlig deo, och funkar typ ganska bra. He he, för det är ju det man är ute efter i en deo, att den funkar typ ganska bra.
På det stora hela är den okej, men har jag en Rexona hemma, så väljer jag Rexonan. Plus att jag blir ganska kliig under armarna ibland när jag använder Primal Pit Paste, och det är inte heller exakt något jag är jätteförtjust i, tro det eller ej. Jag menar, få saker är så irriterande som armhålor som kliar. Att sitta på pendeln och rafsa sig under armarna, det är inte alls praktiskt faktiskt – för jag menar, NI VET JU hur trångt det är på pendeln liksom.
För att sammanfatta, jag kommer säkert använda upp stiftet jag har, och grabbar shoppingjävulen tag i mig kanske jag köper ett nytt så småningom också, eftersom jag älskar hur produkterna ser ut och är nyfiken på de andra dofterna. Men det är definitivt ingen aha-upplevelse. Inte ens ett litet ahhh…
men snygg förpackning, det får man ju ge den. Alltså, alla deos kliar på mig. Och all ull. Även kashmir. Ja, och alla lappar. Man skulle kunna säga att jag inte är överförtjust i saker som kliar, faktiskt.