Beauty är inte alltid lyx och glam. Ibland är beauty helt enkelt drömmen om mjuka fötter som inte rispar hål i strumporna. Ja, men förlåt då, men det är sant och ja, nu kommer det handla om pansarfötter. Fotfobiker beware.
Ni som hängt med på Bjooti genom åren, vet att jag haft många duster med mina fötter. Faktum är att jag tycker rätt illa om mina fötter, för vem tycker om ett par fötter med förhårdnader så gräsliga att det gränsar på förargelseväckande beteende att vara barfota i ett par öppna sandaler (eller att vara barfota punkt). Jag har filat, jag har gått på medicinsk fotvård, jag har låtit fiskar gnaga på mina tossingar, jag har fotbadat, jag har hyvlat – jag har gjort allt. Om man med allt menar att man testat massor av olika saker i desperation för att man är sjukt lat och därmed dålig på underhållsbehandling. För så är det ju – underhåll är A och O. Att jag inte regelbundet pysslar om mina fötter beror egentligen inte på lättja, det är snarare så att det är förbannat tråkigt, och saker som är tråkiga har jag en tendens att glömma bort. Pansarfötter for life, med andra ord.
Jag skrek ut min frustration på Facebook för ett par år sedan, och undrade om det finns någon mirakelbehandling. Jag fick många olika tips, men ett återkommande var det om Footmender. Footmender är en fotkräm som säger sig ta hand om typ alla otrevliga problem man kan tänkas ha med sina fötter: förhårdnader, liktornar och hälsprickor. Man smörjer in varje fot med två pump ur flaskan i minst en minut eller tills dess att krämen har absorberats. Enklast är naturligtvis på kvällen när man ska sova. Sedan vaknar man inte nästa dag med bebismjuka fötter, för livet är inte en saga. Men jag började se resultat efter bara några dagar och efter ett par veckor är fötterna inte alls lika rysliga som de tidigare varit. Jag har inte heller upplevt det oangenäma att de har börjat flaga i stora hudsjok, vilket de ofta gör om man testar sådana där sockbehandlingar, utan här sker istället en gradvis med tydlig uppmjukning och efter ett tag är mina fötter faktiskt helt och hållet sandalvänliga. Banne mig, jag skulle till och med springa barfota över en äng med mina fötter efter Footmender, men som sagt, livet är inte en saga och i verkliga livet finns det fästingar i högt gräs, så jag avstår faktiskt helst.
Footmender är en produkt som jag helst aldrig skulle vara utan, men så var det ju det där med minnet när det gäller tråkiga saker. När fötterna väl blivit mjuka, glömmer jag bort att ta hand om dem och så står jag här igen, något halvår sedan förra omgången med Footmender och inser att det nog börjar bli dags igen. Längtar efter den där milda doften av menthol med en touch av tjära!
