Houston! We have a problem!
Vet ni, jag har aldrig aldrig brytt mig om vad min hubby har tyckt om smink, hårfärger, tatueringar. Jag har alltid valt det jag tycker är fint, spännande, kul och har aldrig frågat honom vad han tycker när det gäller ytliga saker. Inte heller har han någonsin försökt att pracka på mig sina åsikter om smink eller annat. Mitt ansikte, mitt val – ni vet!
Men så fick jag den här parfymen i våras i ett utskick från Kicks. För mig var det omedelbar förälskelse. För maken, not so much.
– VAD är det som LUKTAR, utbrast han när han kom hem strax efter att jag hade testat den. Och ni vet, man hör ju ofta om det är ett: Mmmmm, vad ÄR det som luktar (… så himla gott, smarr, jag svimmar av välbehag över denna doft)?, eller om det är ett: EWWWWRRRGGGGHHH!!! Vad ÄR det som LUKTAR (… fy fan, jag står inte ut och vill skära av mig min näsa för att slippa detta elände)? Tyvärr var det den senare sortens typ av utrop som han kastade ur sig då hans näsa fylldes av Honoré des Prés Vamp a NY EdP. Och det har visat sig att även min fyraåring har samma hatiska känslor för den.
Nu blir det ju lite knepigt, just när det gäller doft. För gillar man det inte, så gör man inte, och det är ju sådär lagom trist att sitta i soffan och kolla på TV och veta att ens partner sitter bredvid och tycker att man luktar skit. Jag tycker att Vamp a NY luktar jättegott, men det får jag väl ge honom – det är inte den mest lättsmälta av dofter. Vi snackar ju inte direkt Elizabeth Ardens Green Tea här nej, och den kräver liksom sitt tillfällen att bäras. TV-soffan är kanske inte det mest optimala stället, men på lönesamtalet förra veckan bar jag den, för den får mig att känna mig helt och hållet kick ass.
Det är lite så jag får jobba med den här parfymen, antar jag – jag är snäll nog att undvika den när jag ska umgås med min partner, och till nästa date night väljer jag kanske inte just denna (vi har date night cirka en gång vart fjärde år…), men till jobbet, när jag ska någonstans utan honom, då är det jag och Vamp a NY forevah! Eller i alla fall när jag är sugen på den.
Hur gör ni, om ni hittar en ny favoritdoft som er partner skyr som pesten? Kör ni ändå? Undviker ni den helt? Eller blir ni, som jag, kompromissbärare?
Jag har ett par parfymer som min kille inte tål, alltså får andningssvårigheter av. De parfymerna hårdanvänder jag när jag/han reser bort/ska vara ifrån varandra längre än en vanlig arbetsdag, och sprayar på mig dem på balkongen (INTE härligt på vintern, men vad gör en inte för sin partners luftvägars skull!).
Oj, ja, det är ju en helt annan dimension av att inte klara av en parfym.
Jag fegar och använder inte. Det är ju inte lika kul när ens partner tycker att man luktar skunk, liksom. Men jag tycker samma om kläder osv – om jag VET att min man tycker att något är svinfult så ÄR det ju inte lika kul? Trist, men ändå.
Jag vet oftast inte om Pärre tycker det jag har på mig är fult eller fint 😀 Men doften, den sparar jag till tillfällen när han inte är med.
Men gaaahhh! Vad svårt! Fast jag förstår honom precis, för jag har jäkligt känsligt luktsinne själv, och när någon har ”fel” parfym på sig är det skitjobbigt! Ännu värre om det är ens partner… Men jag gillar ju udda och lite speciella parfymer så jag antar att jag själv provocerar fram liknande reaktioner då och då 😉
För en tid sedan hade en manlig kollega som jag var tvungen att jobba ganska nära en helt sjukt jobbig tant-parfym (jo alltså, verkligen TANT)! Gud, jag kom på mig själv med att backa undan flera gånger…
Det är ju perfekt, din privata helt egna parfym för dina egna äventyr! Jag gillar sånt. Även om jag kan sura när jag inte “får” ha vad jag vill när jag vill, men man får väl försöka du vet, hitta de positiva sidorna!
Ja men JA! Det ska den få bli, min äventyrsparfym. Ja, och för lönesamtal, men de kan ju också kännas som ett smärre äventyr.
Min kille har sjukt bra smak och stil i de flesta fall och om han tycker att jag luktar skunk, lär ju en hel del andra runt mig tycka lika dant. Men någon gång ibland hade jag nog använt lite och känt mig extra självständig 🙂
Sunk och sunk – just dofter kan ju vara så oerhört personliga för näsan ändå.
[…] igen härom dagen och då gick det upp ett ljus för mig – denna är ju inte helt olik Honoré des Prés Vamp a NY. I alla fall tycker min ganska oskolade näsa att de har ett och annat gemensamt. Kanske är det […]
Lite sen kommentar men oj vad jag gillar den här. Har inte köpt den än men imorgon slår jag till när Kicks har 25%. Jag misstänker också att en eller kanske två i familjen inte kommer att gilla den. Självklart är det roligt att bära något som de närmaste verkligen tycker om. Det hindrar mig inte från att använda mina egna favoriter men jag väljer mina tillfällen precis som du verkar göra.
Visst är den LJUVLIG!
Har du testat Carnal Flower från Frederic Malle? Påminner faktiskt om Vamp minus lite rom och socker och plus lite vita blommor…
Åh, nej, det har jag inte, men det låter ju värt en sniff!