Det är svårt att känna glädje just nu. Allt är så mörkt. Folkmordet i Gaza. Trump. N*zisaluter under presidentinstallation. Stoppade bidrag till de mest utsatta. Gängvåldet i Sverige. Skolskjutningen i Örebro. Krig. Död. Inskränkt kroppslig autonomi för kvinnor världen över. Accelererad global uppvärmning
Och samtidigt i landet beauty: ett väldigt blygsamt och ibland obefintligt hållbarhetstänk bland annat vad gäller arbetsvillkor, förpackningar, tillverkning, antalet lanseringar och marknadsföringen kring dem; trippelemballage, pressresor utomlands, dropshipping, dåliga returstrukturer, långa pass utan raster osv osv in i evigheten as above so below, amen. (Detta gäller naturligtvis många branscher, men här skriver jag om skönhet och då är det förstås skönhetsbranschen som blir intressant). Språket med vilket skönhet säljs blir svårare och svårare och den dyra hudvården skapar habegär hos en allt yngre publik. Mitt i allt detta står jag och försöker förhålla mig till skönhetsbranschen på ett balanserat sätt, inte bara gentemot mina läsare utan även mot mig själv. Jag jobbar med att skriva om främst skönhet på heltid. Jag har texter som nås av ungefär en halv miljon besökare per månad via jobbet. Jag har läsare här på Bjooti och på instagram, inte alls samma antal, men likväl en trogen skara som peppar på när jag sporadiskt publicerar inlägg.
För min del ska skönhet, smink, hudvård, vara något roligt. Det har jag försökt lobba för i snart 19 år (grattis i förskott på 19-årsdagen bloggen): skit i måsten, skit i rätt och fel när det kommer till färg och form, gör saker med sminket som gör dig glad, för gudarna ska veta att vi behöver hitta lyckoämnen där vi kan. Men det har blivit mycket pekpinnar inom beauty, många fler idag än när jag började skriva om beauty 2006.
Rougeblindhet. Brynblindhet. Glowblindhet. Fransblindhet. Contouringblindhet.
Bla. Bla. Bla.
Att vi över huvud taget vågar posta selfies online i en tid där så många har åsikter om hur man ska se ut och hur smink ska appliceras för att inte man inte ska bli skrattad åt eller rent av hånad?
När jag började skriva om beauty kretsade en av de vanligaste sminkfrågorna jag fick kring vad som var rätt och vad som var fel – vilken färg på ögonskuggan borde jag ha om jag har blå ögon, kan jag ha rött läppstift om jag har gula tänder? Jag har alltid svarat att det ska vara KUL med smink, och att man ska skita i vad som är rätt och fel. Jag har velat att beauty ska få vara en motvikt till den kroppsskammande modevärlden. Smink ska få vara kul, kreativt och slippa en massa pompösa regler.
Men medan vi äntligen får uppleva kroppspositivism och det strama förhållningssättet kring kläder sakteligen luckras upp, har smink och hudvård har blivit OERHÖRT komplicerad. Nu mera är en av de vanligaste frågorna jag får istället: ”jag vill bara ha en jäkla basic kräm, jag orkar inte lära mig om peptider, retinoider och lipider – vad ska jag köpa?”
Och jag fattar. Hudvård har blivit svårt. Smink har blivit avancerat. Det är inte alltid så himla kul längre? Att köpa en kräm kan kännas som en läxa när man ska försöka förstå sig på alla ingredienser. Till och med jag, som är ganska insatt (jag skriver ”ganska” för det händer hela tiden så mycket att det är svårt att hänga med), drabbas av beslutsfatigue när jag ska köpa ny hudvård.
Min grej har alltid varit Basic Bitch Beauty (BBB). Det lätta. Det roliga. Den bra krämen som bara är att smörja på och glatt dansa vidare genom dagen med. Ja, det är mycket navelskåderi från mitt håll om bjooti, men det är banne mig svårt att veta vilken ingång jag ska ha i beautyvärlden genom Bjooti. Ibland tror jag att jag måste mer än BBB, men det måste jag verkligen inte alls.
Med det sagt är även jag lite rädd att jag ska drabbas av rougeblindhet eller brynblindhet. Att jag en vacker dag kommer se min egen spegelbild på stan och ba WHOA? Men grejen är att det är inte hela världen om man gör det? Det är smink, det går att tvätta bort. Eller så kanske man tycker det är fint med jättemycket bronzer eller rouge och då kan man väl få tycka det?
Fortsätt lek med smink om ni tycker det är kul. Låt det bli roligt igen. Mitt roliga idag var silvriga ögonlock. Och när nu Bjooti snart fyller 19 och jag därmed påbörjar mitt 20:e år som beautybloggare och beautyskribent, är jag fortfarande och kommer alltid att vara en vurmare för Basic Bitch Beauty – för det passar mig. Men jag kommer också alltid titta på, inspireras och fascineras över alla kreatörer som är bra mycket mer skickliga med färg, penslar och fantasi än vad jag är. För det är det som gör beautyvärlden vacker: kreativiteten och bredden, inte en lista på Do’s & Dont’s eller bilder där vi hånar tidigare versioner av oss själva (eller ännu värre, där vi hånar andra) för ”kassa beautyval”. Inget är linjärt, inte ens beauty. Det du gillade för 15 år sen men tycker är fult idag, kanske du kommer gilla igen om 4 år. Var snäll, mot andra men också mot dig själv.
