Nu under april fyller Bjooti 20 år, vilket ju känns rätt coolt. Under mina första år online, firade jag rätt stort vid födelsedagarna med tävlingar. Men med tanke på att Bjooti gått på sparlåga rätt länge och antalet besökare reflekterar det rätt väl så nöjer jag mig med att säga heja Bjooti, Sverige äldsta beautyblogg (men verkligen inte den mest aktiva).
Tänk vad mycket som hänt under dessa tjugo år. Nu menar jag inte i mitt personliga liv, även om det hänt mycket där med. Men inom branschen, hur vi pratar om beauty och kroppar, men kanske mest av allt: vilka som pratar om det och som nu är de starkaste rösterna. I Bjootis begynnelse var det tidningarna, nu är det influencers.
När jag började skriva Bjooti började jag också drömma om ett jobb som skönhetsredaktör på en tidning. Så blev det aldrig. Det var en svår bransch att försöka ta sig in i, även om jag gjorde idoga försök. Jag landade till slut i att tidningsvärlden kanske inte var för mig trots allt. Var det en självförsvarsmekanism? Kanske! Jag kan fortfarande drömma om att skriva beautykrönikor, eller åsiktsartiklar för print, men nu hänger det kanske främst ihop med att jag älskar just skrivandet, snarare än att jag vill göra produktsvep och plocksidor med de senaste nyheterna.
Mitt fokus inom beautysegmentet har skiftat många gånger under dessa tjugo år. 2006 rapporterade jag om så många produktsläpp jag bara kunde (därav publiceringsfrekvensen på 3 inlägg om dagen. Sweet lord, bless den där galet ambitiösa 30-åringen jag en gång var). Nu för tiden är det sporadiska recensioner av produkter jag testar i jobbet eller som jurymedlem. Inte något direkt fokus på att rapportera om produktsläpp, även om Bubs x H&M fick mig att känna… känslor. Jag tror det var positiva känslor eftersom jag har en soft spot för gulliga saker. Men jag förstod också av Kickis rapport på instagram att det knappast var lönt att ens göra ett halvhjärtat försök att köpa några produkter. Men det gjorde egentligen inget, jag blev liksom glad av bara tanken på att ett släpp fick mig att fnissa lite av förtjusning. Det händer inte så ofta längre. Jag antar jag blivit lite avtrubbad.
Känns det konstigt att jag sitter här och klappar mig själv på ryggen över 20 år med Bjooti, när det bloggas så sporadiskt? Lite kanske? Jag träffade en bekant på Swedish Beauty Awards härom veckan som undrade om jag var tillbaka i beautybranschen.
”Jag har aldrig lämnat den, men jag förstår att du undrar”, svarade jag. För även om jag är testredaktör för (bland annat) skönhetstesterna på Bäst-i-test.se, syns jag inte särskilt mycket utåt. På Bäst-i-test fokuserar vi inte på person utan på produkt, och även om vi har 1 miljon besökare i månaden (och är nordens största oberoende testsaj)t, är det inte många som kopplar mig till Bäst i test. Jag blir inte bjuden på pressträffar och de allra flesta presskontakter/pr-byråer har inte längre minsta aning om vem jag är. Det är okej. På riktigt.
Det som inte är okej är hur jag lite då och då kopplar min framgång/misslyckande genom att jämföra mina icke-inbjudningar med vad andra blir bjudna till. Jag måste regelbundet påminna mig om att mitt värde inte beror på antalet inbjudningar. Jag påminner mig om att bloggen är 20 år, jag snart 50 år, att jag når ut till flera hundratusen varje månad genom våra skönhetstester på jobbet och att jag är halvvägs klar med ett första utkast på min roman (mål för att bli 100% klar med utkastet: under sommaren). Jag påminner mig om att sluta göra mig liten. Jag har lång erfarenhet av det här och jag kan massor. Men ibland är det svårt i ett samhälle, och ibland en bransch, där framgång tycks mätas utifrån synlighet och antal likes.
”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”
Edith Södergarn (1918)
Istället för att göra mig liten, så firar jag. Jag firar tjugo år med Bjooti och att min kroniska njursvikt visade bättre värden på årskollen idag. Firar att jag lärt känna så många fina personer genom Bjooti (hej Kicki, Sam, Jessica, Dominika, Krizz, Linnea, Lina, Astrid, för att bara nämna några). Firar att jag suttit i juryn för Swedish Beauty Awards i fyra år, vilket var en av mina stora drömmar när jag gick på de allra första galorna way back when. Firar att jag sedan 2018 (om man räknar det första året som frilans) har jobbat med världens bästa gäng på världens bästa jobb och genom det fått världens bästa vänner. Firar att jag kommit halvvägs i mitt första utkast till romanen. Firar att jag har Sveriges äldsta och minsta beautyblogg, men också en av Sveriges största bokbloggar. Så även om jag inte bloggar här så ofta och även om jag syns rätt sparsamt på Bjootigram, finns det mycket att fira. Som att jag i allra högsta grad fortfarande är aktiv som beautyskribent, även om mitt ansikte inte syns ute på särskilt många events eller pressträffar längre.
