Kommer ni ihåg way back when, när mina ord kunde flöda tre gånger om dagen på en blogg som handlade om att hitta den perfekta mascaran. Eller, den handlade givetvis om mer än så. Läppstift, kollektioner, parfymer som luktade regn och bubbelgum. Och den här historien har ni ju hört tidigare från mig; historien om hur det inte går att blogga tre gånger om dagen samtidigt som man har ett heltidsjobb och barn. Så jag slutade. Och sedan började jag igen, och slutade, och började igen och slutade och så vidare några gånger till. Men det var aldrig riktigt samma sak att skriva på bjooti igen, som det hade varit. Jag hade drömt om jobb där jag kunde kombinera skrivandet med skönheten, var snubblande nära ett par gånger, men jag fortsatte som statlig tjänsteman och slutade blogga om beauty.
Sedan, för tre år sedan, fick jag faktiskt chansen. Jag började frilansa. Skrev om beauty. Fortsatte jobba statligt. Ett år av dubbeljobb gick och jag fick erbjudande om att gå från frilans till fast anställd. Jag släppte taget om staten och hoppade. Nu har det gått två år. Jag är managing editor och jobbar fortfarande med att skriva om skönhet. Jag skriver om annat också, men skönhet är mitt huvudområde. Jag jobbar faktiskt med att testa produkter. Det är kul. Ibland testar jag andra saker också. Som semlor. Det är gott. Och så, den senaste tiden har jag saknat att ha en blogg. En blogg där jag kan skriva om det där som kanske inte passar in i texterna jag skriver för jobbet.
Så här är den bloggen. En smygande start. Anspråkslöst. Mysigt. Troligtvis ingen som läser. Men ett ställe där jag kan få pysa ut lite beauty, när behovet faller på. Hej!
Så kul! Jag kommer att läsa varenda inlägg!
YAY! Och välkommen. Jag tror du är besökare nummer ett!
Kul att läsa dina texter igen! Välkommen tillbaka!
Men TACK! Och välkommen hit!
JAAA, det är som att få tillbaka kontakten med en gammal god vän, vad kul!
Men åh vad glad jag blir. HEJ!
Tack tack tack! Jag har saknat din blogg❤
Men ÅH! Vad glad jag blir för det fina välkomnandet <3
Åh va kul att du är tillbaka. Din blogg var en av mina absoluta favoriter när det begav sig! Välkommen tillbaka, vi är alltid här och läser 🥰
Men vad GLAD jag blir av dina fina ord. TUSEN TACK!
Att läsa en bloggnu för tiden känns nästan lika old school som att läsa en bok. På ett fint sätt. Jag är så trött på scrollandet som aldrig tar slut, ett flöde som flimrar förbi med brottstycken av olika saker dr inget riktigt fångar intresset med tiden äts upp och försvinner. Säger som nån annan här uppe, det känns som att hitta tillbaka till en förlorad vän, även om jag följt dig via insta genom åren också. Tack!
Men TACK själv. Och jag håller med dig. Det är skönt att få sakta ned, skriva och läsa inlägg som är längre än ett par rader och som inte bygger på en oändlig scrollupplevelse.