Oh eyeliner, my eyeliner

Eyeliner was so cheap
It was free it was easy to steal because no
Sister would miss it really
Why would anyone steal it anyway

Förra veckan skrev jag om min förkärlek för fina tvålar, trots att jag aldrig köper några. Eyeliner däremot, det köper jag så det står härliga till.  Det är något visst med att snöa in på en viss sorts produkter. Visserligen kan jag väl erkänna att jag har snöat in på väldigt många sorters produkter, tvål och eyeliners är bara toppen på isberget egentligen. Men genom att snöa in bildar man någon form av personlig expertis. Jag kallar det för personlig expertis, eftersom det här med smink är så högst individuellt. Vad som funkar på min hud, som börjar visa skrämmande tecken på att åldras, är inte alls säkert att det funkar lika bra på Sanna som är ung och fräsch. Och vice versa förstås.

Eyeliner då. Som jag älskar denna beautypryl. Har jag ont om tid men ändå vill känna mig fin så är eyelinern min alla bästa vän, och alltid annars också förstås. Det finns nämligen inget som jag älskar så mycket som ett par rejäla eyeliner-vingar (ok, rött läppstift ligger också bra till, men mer om det i ett annat inlägg tror jag).

Grejen är bara den att med åldern kommer, i alla fall i mitt fall, en tendens till mindre pigga ögonlock. Jag vill inte kalla dem hängiga, för det tycker jag är att ta i, men samtidigt går det ju inte att undgå det faktum att mina vingar av eyeliner sitter betydligt sämre idag än vad de gjorde för bara ett par år sedan. Det går snabbt det där med åldrande vill jag lova. Men då får man tänka nytt. Om den vanliga eyelinern inte funkar lika bra som tidigare, då ser jag det helt enkelt som en utmaning att hitta en ny, en som funkar bättre. Inte en uppgift jag är helt oäven till, då det innebär att jag tycker mig ha en fullgod ursäkt att botanisera vilt bland olika märken, i olika webbshoppar, i olika affärer, inrikes, utrikes… ja, ni förstår ju.

När jag snackar eyeliner menar jag flytande eyeliner, eyeliner på kaka och i eyeliner i geléform. Ibland snackar man om kajalpennor som eyeliner också, men är det någon produkt som jag aldrig riktigt har fastnat för så är det just kajalpennor. Eyeliners däremot är mitt gift!

Den allra första eyelinern jag köpte var år 2000 på MAC när jag bodde i London (jag minns väldigt tydligt det där första besöket på MAC på King’s Road – ahh, himmelriket). Det var en liten kakliner, som de inte längre håller i sitt sortiment, som jag behöll i min sminkväska ändå tills den bokstavligen ramlade sönder. Jag älskar eyeliners i kaka som man fuktar med en droppe vatten på sin pensel, jag tycker att de är överlägset lättast att jobba med och bygga upp till önskad maffighet. Jag har inte riktigt hittat en kaka som håller riktigt samma höga nivå som MACs gamla goding, några som varit nära men inte nära nog. Hittills har de bästa efter MAC-kakan varit olika dip-liners och en del eyeliners i pennform, men jakten går vidare och jag är alldeles övertygad om att jag kommer hitta en ny favorit så småningom.

Eyeliner is my poison, but as I am getting older I have to find new brands that won’t rub off in two seconds. Still, being on the prowl for new eyeliners is a rather lovely prowl to be on.