Jag ska berätta en hemlis för er (passar på nu när jag har Sveriges minsta skönhetsblogg och allt): jag kan inte sminka mig, jag har hud med porer som jag skulle kunna använda mig av om skålarna i köket tog slut och för någon vecka sedan tittade Edster (3-åringen) på mig bekymrat och undrade vem som hade rivit mig i ansiktet. Han menade rynkorna.
Eller, nu överdriver jag. Det är klart jag kan sminka mig. Jag kan buffa på mineralfoundation, lägga en snygg rouge och till och med få till brynen ganska snyggt med en brynskugga (fast mind you, de blir aldrig så snygga som de var den gången då bryngurun Karin noppade dem till perfektion), ja, och läppstift målar jag ju också gladeligen på – men sedan kommer det till ögonen. Jag kan lägga en skugga, två också och jag kan måla en kattvinge med flytande eyeliner, men sedan tar det liksom slut. Och mina vingar funkar inte längre, för i takt med att gravitationen tagit ut sin rätt på mina ögonlock, har de där kattvingarna sett mer och mer bänga ut. Inte för att man inte kan ha kattvingar med lite mer mogna ögonlock, utan för att jag inte vet hur vingarna ska anpassas till mina nya ögonlock (de ser ju apsnygga ut så länge jag inte öppnar ögonen, men det känns inte som att det räcker hela vägen med tanke på att jag försöker hålla mig vaken om dagarna).
Ja, så detta är min hemlighet – jag har skönhetsbloggat till och från sedan 2006, men jag är egentligen inte vidare bra på att faktiskt sminka mig. Jag har tyckt att detta är lite pinsamt under årens gång, speciellt när folk har bett mig sminka dem och jag har brustit ut i ett brölande HA HA HA – jag menar, vem är jag att blogga om smink när jag inte är en konstnär med mina sminkpenslar. Men så kom jag på, härom dagen, när jag än en gång läste ett inlägg om träning av Kalle Zackari Wahlström (har läst inlägget flera gånger, på grund av briljant), där han skriver:
Träning tillhör nämligen inte dom där i snabba sportiga kläder med quinoa och keso på armlängds avstånd. Träning är för alla, särskilt såna som jag som tycker om att äta hamburgare och dricka öl. Och göra burpees. Jag älskar att göra burpees.
Och exakt så är det ju med smink också – så vi snor Kalles ord och gör dem till mina. Till våra: Smink tillhör inte dom där som är asgrymma på att skugga fram världens mest awesome sotning och kan trolla fram shading som förändrar hela ens ansikte. Smink är för alla, särskilt för sådana som jag som ibland inte pallar borsta håret och fler gånger än en gått ut med en foundations som nog varit ett par nyanser för mörk. Men som gillar att fixa brynen och måla läpparna. Jag älskar att måla läpparna.
PS. Jag älskar inte burpess. Fast ibland gör jag dem ändå för att jag inte kan låta bli. Hatkärlek. Helt klart.
Först: Så jävla glad över att du är tillbaka och bjooti-bloggar.
Sedan: Tack! Är i ca samma situation. Har massiv sminksamling och tycker att smink är grymt rolig, men inte kan jag göra några tekniskt fantastiska sminkningar fastän vännerna tror det. Mindre roligt blir det inte för det :).
Skitbra inlägg! Ibland tycker jag att alla ser likadana ut på instagram som gör makeuper med highlight och contour osv. O alla filter de har. Bättre med en egen stil.
Jag älskar dig, lyckan att inse att du tydligen skriver lite här fortfarande!!!