Jag kräver inte så mycket av min tid framför spegeln nu för tiden, har jag märkt. Det är långt i från alla dagar jag ens sminkar mig, ofta nöjer jag mig att borsta håret – ibland inte ens det. Ni vet, när det är så himla tovigt att det bildats en jättestor dread i nacken och en helt enkelt inte ids reda ut den – sådana dagar borstar jag inte håret. För det mesta slängs det ändå bara rakt upp i en städknut så fort jag har trasslat ur knutarna. Så jag tröttnade. Tröttnade på det aslånga håret (seriöst – det har växt som ogräs sedan jag klippte av jättemycket i början av sommaren) och tröttnade på att jag inte kunde dra fingrarna genom det utan att hitta rester från gårdagens middag (true story). Som besatt låg jag i sängen under en av alla tusen omnattningar av Morris förra söndagen och kollade lobbar på Pinterest och bestämde mig att redan dagen därpå skulle jag fixa en akuttid för att klippa av mig håret. Konstigt det där, att när jag väl fått för mig att jag ska klippa mig, då kan det inte ske snabbt nog. Varje dag, varje timme av väntan är banne mig ren och skär tortyr.
Så vaknade jag dagen därpå och var magsjuk. Så jag fick vänta ändå. Men inte så länge, jag var åter på jobbet på onsdagen och bokade en lunchtid hos the amazing Tindra på torsdagen. Åh, Tindra, vilket hårgeni denna kvinna är! Jag har nog aldrig känt mig så omedelbart nöjd med mitt hår som jag gjorde när jag satt nyklippt i stolen på F&M – ren och skär hårperfektion.
Så nu har jag mindre hår och känner mig SÅ mycket schnöggare.
Men jisses vad läckert. Vill också klippa av håret HOS Tindra 😉